Sjumilaskogen

Nu är det söndag, dagen innan allvaret börjar igen. Skolan startar i morgon och ingen är väl gladare än jag för det. I morgon ska vi ha kompetensutveckling och jag ska på föreläsning om betygsättning. Det ska bli mycket intressant eftersom jag och min jobbarkompis har olika åsikter om betygsättning. Jag är 1-7 lärare och har inte fått någon kunskap om betygsättning i min utbildning. Jag trodde att det var för att vi inte förväntas sätta några betyg. Men min arbetskamrat är 4-9 lärare och han har visst inte heller fått någon kunskap om det i sin utbildning. Knasigt! Jag vet iallafall att jag ska kunna stå för de betyg jag sätter annars vill jag inte göra det.

I dag har jag fått besked på att min bil är servad och klar. Jag är så glad för det. Det är hemskt handikappat att vara utan bil när man är van att kunna ta sig fram hur man vill och när man vill.

Jag har läst en bok som heter "Klockan 10,31 på morgonen i Khao Lak" av Pigge Werkelin. Intressant läsning som skildrar hans verklighet från tsunamin som drog fram julen 2004. Han beskriver sina tankar och känslor i boken som gör att man som läsare tänker till. Pigges berättelse skiljer sig nog markant från många andras eftersom han hade råd att stanna kvar och även hade möjlighet att få dit anhöriga och vänner som hjälpte honom. Jag tror att många andra inte hade mycket annat val än att åka hem och låta myndigheterna hitta de omkomna. Pengar gör det möjligt att nå vissa mål i sitt liv.

Det som imponerade mig var hans beslutsamhet och hans sätt att lyckas med det han tog sig för. Det ligger i hans personlighet och det är det som förmodligen också gjort honom tillräckligt tät för att åka på semester i flera veckor. Jag gillar personer som strävar framåt, som har ett mål eller som känner att dom kan. Det är verktyget för att lyckas...

Ha ha ha...vet jag att ni tänker om mig. Ni som känner mig, ni vet hur jag grubblar och tvivlar på mig själv hur mycket som helst. Det är viktigt det också, så man inte kör på utan eftertanke.

Hursomhelst är det underbart att "dela" bokupplevelser med någon annan. Speciellt när diskussionerna går ut på värderingar i livet...

Liselotte ringde och förgyllde min dag. Det blev många samtal på en och samma gång i alla lurarna men det löste sig på ett bra sätt. Jag är glad för din skull att operationen snart blir av så du kan få lite kött på benen igen. Du är den starkaste och en av de klokaste personerna i mitt liv.

Pigges sista mening i boken är: Meningen med livet är att man ska vara glad. Så är det, trots allt.

Fint! Det tycker jag också. Skönt att han definierat meningen med livet för mig...

Kramiz!