En ursäkt
I dag var det sista dagen innan påsklovet. Känns helt OK faktiskt att vara ledig några dagar.
I dag hände det en rolig sak. När jag var och handlade mat efter jobbet så stötte jag på en gammal kollega till mig.
Hon är en mycket kär och bestämd dam. Jag fattade tycke för henne ganska snabbt, eftersom jag gillar folk som vet vad dom vill och vad de tycker. Den klassen jag ansvarade för var ganska jobbig. Det var mycket tjafs föräldrar emellan och barn emellan. Det är oerhört påfrestande att vara lärare och medlare då. I bland önskade jag att jag var socionom eller psykolog så att jag kunde handskas bättre med situationen. Jag tyckte i alla fall att jag klarade den bra. Men mitt vikariat var slut så jag fick inte stanna...
Jag har hört att problemen fortsatte i klassen efter att jag slutade. Vad jag förstår så eskalerade de ännu mer. Och i dag så kom den gamla kollegan och bad mig om ursäkt för att hon inte tagit mig på allvar när jag berättade hur jag hade det. Hon hade tänkt att jag var nyutbildad och känslig...
Det kändes så skönt att få den ursäkten, trots att jag inte upplevde att hon tyckte jag överdrev då. Jag är glad att jag inte blev kvar för jag tror jag hade sprungit i väggen. Sen är jag glad för att jag har det jobb jag har i dag.
Nu ska jag ha folk om två timmar och här sitter jag och myser.
Ha de...
I dag hände det en rolig sak. När jag var och handlade mat efter jobbet så stötte jag på en gammal kollega till mig.
Hon är en mycket kär och bestämd dam. Jag fattade tycke för henne ganska snabbt, eftersom jag gillar folk som vet vad dom vill och vad de tycker. Den klassen jag ansvarade för var ganska jobbig. Det var mycket tjafs föräldrar emellan och barn emellan. Det är oerhört påfrestande att vara lärare och medlare då. I bland önskade jag att jag var socionom eller psykolog så att jag kunde handskas bättre med situationen. Jag tyckte i alla fall att jag klarade den bra. Men mitt vikariat var slut så jag fick inte stanna...
Jag har hört att problemen fortsatte i klassen efter att jag slutade. Vad jag förstår så eskalerade de ännu mer. Och i dag så kom den gamla kollegan och bad mig om ursäkt för att hon inte tagit mig på allvar när jag berättade hur jag hade det. Hon hade tänkt att jag var nyutbildad och känslig...
Det kändes så skönt att få den ursäkten, trots att jag inte upplevde att hon tyckte jag överdrev då. Jag är glad att jag inte blev kvar för jag tror jag hade sprungit i väggen. Sen är jag glad för att jag har det jobb jag har i dag.
Nu ska jag ha folk om två timmar och här sitter jag och myser.
Ha de...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jo skruva fast den håååårt....
Postat av: Inte Erik
vad anser du om fusk i skolorna? Tycker du att lärarna har något ansvar över detta? Jag är en elev och känner att jag skiter fullständigt i lojalitet mot de lärare som inte ger mig inspiration... Men skulle inte kunna fuska på tex en svenska lektion på grund av att min lärare ger mig otroligt intressanta uppgifter.
Postat av: Anonym
Jag gillar aldrig fusk. Inte i skolorna och inte i livet i allmänhet. Det är inte för att bevara en lojalitet mot en lärare som du inte ska fuska. Det är den kunskap du missar. Det är inte rättvist mot dina kamrater som kämpar för samma betyg. Nu sätter jag inte betyg så jag slipper det dilemmat.
Men visst har jag fuskat när jag var yngre. I dag skulle jag aldrig göra det. Det är ett val man gör.
Trackback