Sjumilaskogen

I dag har varit en bra dag. Lugnt och fint på jobb. En elev var sjuk så jag fick gott om planeringstid. Sen fick jag jobba över lite eftersom vi skulle ha ett EVK.

Jag pratade med rektorn och fick reda på min lönehöjning. 1300 kronor!!! Inte illa för mig som inte är en gammal veteran i yrket. Tackar tackar!!! Jag gillar min chef!!!

I dag är det fettisdagen. He he he! Barnen bakade fastlagsbullar i skolan. Jag kunde motstå frestelsen och är fortfarande duktig.

När jag kom hem idag så hade gubben köpt mer bokhylla till sovrummet. Ha ha ha...snart har vi tapetserat med böcker. Jag behöver nog inte fundera över någon ny tapet. Han hade också köpt en ny dvd-video till sovrummet. Bara för att han ska se vad klockan är på natten. Dålig ursäkt för att få lov att handla. Men jag tackar för det är ju jag som använder det.

Det enda som har varit negativt i dag är vädret. Inte nog med att vindarna var svinkalla, det kom en massa snö också. Men det kan jag ju leva med denna sköna dag.

Kram på er allihop!

Lovet är slut och jag fick panik för jag inte planerat morgondagen. Men nu har jag suttit ett tag och tagit fram bra och relevant material till i morgon.

Det är extra viktigt att måndagarna fungerar bra hos oss eftersom vi bara är två pedagoger. Jag har tre elever själv halva dagen. Tre elever som är i stort behov av min närvaro för att kunna jobba. Dessa tre eleverna ligger inte alls på samma nivå eftersom de tillhör olika årskurser vilket gör att jag inte kan köra samma material till dem. Dessutom kan de inte jobba i samma rum...

Denna vecka har gått otroligt fort. Jag har återhämtat mig från den stress jag kände innan lovet. Skönt!

Jag har också ställt mig på vågen som jag inhandlade för några veckor sedan. Det tog tid innan jag klev upp. Nu är det gjort och jag har insett att jag ska leva ett sunt liv från och med nu...

Mina tankar går i dag till den familj vars femtonåriga tjej (här i vår stad) beslutade sig för att hennes liv var färdiglevt för gott. Det är en orerhörd sorg de bär på...alla hennes nära och kära.

I dag blev jag bortskämd. Jag har varit på ansiktsbehandling. En klassisk variant som varade i en timma. Det var mysigt att bli ompysslad och knådad. Hon knådade axlar, nacke och ansikte. Skönt. Smorde in mig i massa konstiga grejor. Urmysigt. Jag bad henne massera extra på min "sovrynka". Ha ha ha! Jag har en rynka i ansiktet som uppstått av att jag ligger på sidan och sover. Hon tyckte jag skulle kalla den för hälsorynka i stället för sovrynka. Det låter helt klart bättre.

Var det då värt pengarna? Tja...jag fick denna behandling i födelsedagspresent. Ganska länge sedan nu. Perfekt att utnyttja den när det är lov. Jag tror inte jag lägger egna pengar på detta eftersom jag prioriterar andra saker i mitt liv som det ser ut just nu.

När jag satt och väntade på min tur så tittade jag på när en tjej fick sina naglar fixade. Snacka om lyx. I alla fall så satt först en person och fick sina naglar fixade och sedan kommer nästa direkt efter. Tjejen som gjorde nagelmanikyren körde med en slipmaskin av något slag. Det rök...rök massor av döda hudceller omkring. Det satt hon och andades in. Det verkar inte fräscht precis. Undrar hur många kunder hon har om dagarna...

Jag läste i Metro på sjukan igår att det var många från Hells Angels som var förtidspensionerade. De flesta av samma läkare. Låter skumt. Finns kanske olika förklaringar till varför det är på det viset.

Jag är av den sorten som fått inpräntat i huvet sedan jag var liten att jag ska ta ansvar för mitt liv, sköta mitt jobb och se till att ha ett jobb. Fint jobb eller inte, huvudsaken är att det är ett jobb.

En gång på en fest satt vi och snackade. Då satt en tjej som jag trott valt att inte jobba och i stället valt att utnyttja bidragsystemet. Men hon förklarade för mig varför hon inte arbetade. Jag förstår klart varför i dag. Jag förstår också att många som inte arbetar har en anledning. Den anledningen står inte i pannan precis.

Men tänk om Metro skriver sann fakta. Hur kan det komma sig att så många som tillhör samma klubb är förtidspensionerade? Det är förmodligen inte av den anledningen de tillhör samma klubb.

Vad tror ni?

Hej svejs!

I dag har min dotter och jag varit i Lund på sjukan. Återbesök. Gick bra. Jag höll mig som vanligt i väntrummet och slapp träffa någon doktor. Jag gillar inte sådana typer...

Efter sjukan så tog vi fram vår lilla karta där vi markerat ut en del affärer som säljer balklänningar. Spännande. Vi hittade nästan själv. Med glatt humör är folk väldigt hjälpsamma. Skönt!

Efter Lund bar det i väg till Malmö. Där hann vi nästan bara besöka en affär förrän hon "nästan" hade bestämt sig. De kunde inte hänga undan någon klänning, eftersom det är sådant sug på balklänningar just nu. Såååå... hon köpte en. Jättefin är den. Jag blir så avundsjuk på ungdomarna som ska gå på sån fin fest. Det har jag aldrig gjort.

I Malmö parkerade vi i Caroli parkeringshus. Spännande. Jag har aldrig parkerat i parkeringshus förut. Jo...men då har inte jag kört och inte betalt. Jag har bara varit passiv. I dag körde vi in. Tryckte en biljett. När vi utfört våra ärende och skulle hämta bilen går vi fram till en automat och betalar. Min biljett fastnar i automaten och jag får ringa på en klocka och få personlig hjälp. *fniss* 

När vi kommer in i huset känner jag inte igen mig. Hittar inte bilen och tror vi är på fel våning. Försöker gå ner. Alla dörrar verkar låsta. Men vi smiter ner när någon annan går in. På bottenplan finns inte vår bil och jag går in och frågar om hjälp. Jag säger: Jag hittar inte min bil. Jag vet jag parkerat längst ner men stolparna var inte runda där jag parkerade min bil. Det verkar löjligt men sant. Då svarar killen som står där: Är du tusen procent säker på att stolparna inte var runda? Nej, säger jag. Jag kan bara vara hundra procent säker på det... *fniss igen* Vi får besked på att vi är i fel hus. Suck!

Ok. Vi kommer till rätt hus. Ska gå in. Går in fel och hamnar på kontoret hos tjejen som hjälpt oss med biljetten. Ha ha ha....jaså, är det så vi tokiga lantisar ser ut. *fniss*

När vi väl hittat bilen och ska köra ut så ska man stoppa in biljetten för att bommen ska gå upp. Vad händer. Biljetten fastnar igen. Suck! Det står två killar i ett bås så jag går till dom och frågar om hjälp. Men de vill inte hjälpa mig utan trycker på knappen och tjejen som jag redan pratat med två gånger svarar. Jag flinar och säger att nu har jag hittat min bil men kommer inte ut, biljetten har fastnat igen *fniss*

Hon hjälper oss och önskar oss välkomna tillbaka. (tror själv det dröjer innan jag parkerar i sådana hus)

Vi hade i alla fall något att skratta åt på hemvägen.

Ha en bra kväll!

Om jag har det rörigt och skitigt omkring mig så mår jag inte bra. Talesättet "Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete" stämmer inte in på mig. Har jag skit i hörnen blir jag på dåligt humör och skapar mig ett helvete...

Idag har jag städat köket. Torkat skåp, torkat golv och städat ugnen. Nu ser det ut som nytt igen. Skönt. Det började med att jag skulle tömma min sons papperskorg...han hade hällt någon vätska i den som stänkte i hela köket. Eftersom jag inte vet vad det var utan bara kände doften av det fick jag plocka fram de starka medlen och skura. Det ena ledde till det andra... Nu tvättar jag. Har snart avklarat åtta stora maskiner tvätt. Bäddat rent, manglat lakan...oj oj oj. Hur många som läser detta får dåligt samvete nu...

Jag har äntligen lyssnat färdigt på Marianne Fredrikssons bok Gåtan. Inget att rekommendera. Jag vet inte hur många gånger jag somnat till den. Fast egentligen var det ju det som var meningen. Att jag skulle sova bättre.

Helgen har varit lugn och skön. Hände inget speciellt. Jag har egentligen ett trist och innehållslöst liv. Men drömmer om annat gör jag. Vad vore livet utan drömmar?

Då var det äntligen sportlov igen. Vecka 8 är en bra vecka. Då är jag och barnen lediga. Det ska bli skönt att få strosa omkring otvättad och oklädd halva dagarna. Då är jag ledig...

I dag har min dotter köpt sig sin nya Ipod. När hon skulle koppla in den i datorn fick hon ett liknande utbrott som jag hade för några dagar sedan. Jag frågade om hon ville ha luft, så kunde jag öppna fönstret. Jag visade medlidande och sa att jag vet hur det känns. Hon svarar: Stick! Jag gick. (Hon har nog fixat det nu)

Här om kvällen när jag gick och la mig tänkte jag att nu ska jag lyssna på P4 i min mp3. Det skulle vara ett program om att skaffa barn tidigt eller sent i livet. Programmet heter Karlavagnen, ni vet säkert vilket det är. Jag lyssnar. Ligger under täcket och det är mörkt i rummet. Nån tråkig gubbe ringer in och egentligen skulle jag vilja kommentera för jag tycker inte som han. Det kommer musik...jag slumrar nog till...börjar drömma (tror jag) och hux flux är jag delaktig i programmet. Folk ringer in och pratar till mig. Jag har stort utbyte av det. När jag hör att programmet är slut vaknar jag nog till och stänger radion. Vänder mig om och sover vidare med ett leende på läpparna för jag inser hur korkad dröm jag haft. Ha ha ha...

I dag har vi också varit hemma hos min bror och fikat. Min svägerska hade bakat jättegoda kanelbullar. Min bror och jag åt massor...smaskens.

Jag har egentligen inget nytt att skriva. Inget speciellt har hänt.  Jag är mätt och trätt...(trött) och ska snart titta på melodifestivalen.

Go kväll!

I dag har vi haft studiedag. HELA dagen har vi suttit och jobbat med schema. Trist! Vi blev klara till slut fast att jag tvivlade ett tag på att vi skulle bli det. Det slutade med att jag "förlorade" några elever i vissa ämnen. Suck! Fast jag kan ju inte ha alla elever i alla ämnen. Vad ska då de andra göra? Jag måste ju dela med mig. (Men jag vill inte dela med mig) Nu har jag mest svenska och engelska. Innan hade jag alla ämnen. Trist!

Får se det positiva i det hela. Det är mindre risk att jag går in i väggen...

Idag har vi också blivit fotograferade. Vi ska hänga på väggen i alla skolor i kommunen. Vi ska visa vilka vi är som tillhör Resursenheten. Tanken är ju god, men jag avskyr att bli fotograferad. Jag anser att jag är mycket vackrare i verkligheten än på foto. Pinsamt! Skojade lite med fotografen. Var nog lite jobbig om jag utvärderar mitt agerande. Ha ha ha!

Idag har det varit grått och trist ute. Vad gör det när jag ändå inte hunnit vara ute. Nu är det redan kväll. Otroligt vad tiden går fort. En dag kvar och sedan har jag LOV! En hel vecka som jag kan njuta av.

En av dagarna ska jag åka med min dotter och titta på balklänningar. Hon ska på studentbal. Dyrt blir det. En kväll kommer att kosta som en charterresa... Men de säger att det är ett minne för livet. Jag vet inte, för jag har aldrig tagit studenten och aldrig varit på bal. Lite för glamoröst för mitt liv.

Utvärdering av BB: Jag tycker att Jessica och Rickard börjar falla mig i smaken. De bjuder på galenskap. Eller så väljer tv att bara filma galna saker som de hittar på.

Kul att min vimsiga kompis är kär igen, och igen, och igen. I samma grabb hela tiden. Härligt! Lycka till!

Ha en god afton kära vänner!

Jag bestämde mig för att köpa min dotters mp3. Hon vill hellre ha en Ipod (?). De rymmer väl mer kan jag tänka. Är det bättre med hårddisk än minne? Är det skillnaden mellan mp3 och Ipod? Jag fattar inte.

I alla fall blev jag tokig igår. Hade en del problem för att förstå hur allt med mp3´n fungerade. Tyckte inte att jag behövde läsa mig till det eftersom jag har två tonåringar som lätt kan visa. Tji, fick jag. De var inne på sina rum med stängda dörrar. Jag bad om hjälp. De kom, men försvann innan jag blev klok. Jag blev sur. Skällde först på den ena sedan på den andra. Förtvivlad. De blev arga. FAN!!! Kvar var jag, ensam, med en mp3 och fattade noll.

Tillslut fick jag gå och be om ursäkt för mitt uppförande. Förklarade att jag var glad för min nya leksak och kände att de inte ville hjälpa mig. Att jag blev ledsen och att det blev ilska...

Goa är dom. De fattade. Jag fick hjälp. Ha ha ha...

Idag gick jag ut och promenerade. Nu behöver jag inte känna mig ensam när jag promenerar. Jag lyssnade på en bok. Gåtan av Marianne Fredriksson. Jag har läst en bok av henne innan och var inte helt nöjd. Då läste jag Skilda verkligheter. Jag gillar inte böcker som är för "puttenuttiga". En del händelser i boken var dock intressanta. Tanten har i alla fall bra fakta runt personerna. (Ni som läst fattar...)

Jag gick hem till min vimsiga vän med en blomma. Hon var inte hemma. Nähä...där stod jag. Ringde hennes mobil när jag stod där i trappan. Då hör jag den genom dörren och förstår att hon lämnat den. Jag tänkte att då går jag väl till hennes Syster Yster. Ingen hemma där heller. Får Syster Ysters mobilnummer av hennes granne. Ringer. Telefonsvarare. Typiskt! Vad gör jag nu? Går tillbaka till min vimsiga vän. Fortfarande ingen hemma. Ringer på grannens dörr och tänker be dem att kila in med blomman senare. Det lustiga var att inne hos grannen (som jag inte känner) var Syster Ysters son. Kanon! Nu vet jag att blomman så småningom kommer i rätta händer.

Idag är det en kärleksdag... känner ni det? Jag har i alla fall gett bort lite choklad och bakelser till mina kära. Fick själv också choklad (mums) och tulpaner. Tulpanerna vill dock inte stå för sig själv. Det har jag varit med om förr. Därför gillar jag inte tulpaner. Men det kan man ju inte säga när man får dem.

Nu ska jag ha en mysig afton.

Hej svejs!

Den senaste tiden har jag varit så trött. När klockan närmar sig nio på kvällen känns det som om det är mitt i natten och jag vill sova. Ofta ger jag efter och lägger mig. Vad händer? Jag somnar.

Men... när klockan blir 02,30 vaknar jag. Utsövd, tycker jag. Mindre skönt. Sen kan jag ligga vaken tills klockan ringer. Jag lovar att jag inte känner mig utsövd då. Dessutom har jag blivit stressad i tankarna eftersom jag vet att jag borde sova.

Det är svårt att sova om tankarna rusar iväg på saker som har hänt, ska hända eller eventuellt kommer att hända. Jag tänker: Varför sa jag så? Vad borde jag ha gjort? Jag måste göra det och det. Varför gör han så?

Vet ni... När man ligger och tänker så kan ett litet probem växa och bli hur stort som helst. Inte bra.

För att skingra mina tankar dessa nätter (dock inte alla) har jag lyssnat på radio med hörsnäckor. Praktiskt. Det är dock ett stort problem. Det är när de säger vad klockan är i tid och otid. Jag blir jättestressad då.

I morgon ska jag köpa mig en mp3. Jag ska ha något lugnt och sövande i den tänkte jag. Då slipper jag höra vad klockan är. Jag hoppas att detta löser mina tankar. Tacka vet jag tekniken...he he he.

Igår fick jag förresten ett samtal från min goe vän i Bårslöv. Jag babblade på som vanligt. Sedan tänkte jag att hon fick ju knappt en syl i vädret. Sorry! Vi måste ses snart. Skaffa dig en blogg så jag vet vad som sker i ditt liv. Bloggar är bra. Man läser nån minut, skriver en kommentar om man vill. Stänger ner och vet hur folk man gillar mår. Skitbra.

Jag mår skit. Förkylning på gång eller något. Ont i huvudet, ont i nacken och det känns som om jag vill gråta. Det är många som är sjuka nu. Jag brukar dock inte bli sjuk så jag förmodar jag ska må så här ett par dagar nu.

Nu ska jag sluta skriva. Långa bloggar är jobbiga att läsa (tycker jag).

Gonatt!

Fick ett härligt mail av min vimsiga vän. Jättemånga tänkvärda citat. Tex. något att vi vet inte vad vi har förrän vi förlorat det, att ge någon sin kärlek betyder inte att denna någon ger kärlek tillbaka.

Tja, jag vet ju allt det där. Men de som borde läsa och grunna ägnar inte den tiden åt sådana mail. Tyvärr!

Min sambo började jägarkurs i somras. Jättekul för honom! Han är intresserad av vapen och då tänkte jag att det är ju kul för honom att ha ett intresse och komma ut i naturen lite. Kanon! Men så fel allting kan bli. Sedan han började den kursen har inte mycket annat intresserat honom. Att umgås med familjen  finns inte. Igår satt han (en lördagkväll) och pratade i telefon (hur länge som helst) med en gammal gubbe på 70 år. En gubbe som har jaktmark som min sambo gärna vill jaga på.

En gång följde jag med ut i skogen. Normalt gillar jag att promenera i skogen. Men... Det var ingen vanlig skog vi gick i. Vi gick i orörd terräng uppe på Söderåsen. Visst är det vackert där. Men det är svårt att gå i orörd terräng. Döda kvistar och grenar som ligger i ett 40 cm tjockt täcke på marken. Rena rama urskogen. Det enda roliga där var att jag såg "bajs" och började fundera på vilket djur som lagt sina exkrementer i denna terräng. Förmodligen vildsvin. Jag följer inte med på sådana promenader i skogen fler gånger. Tacka vet jag Järavallen eller Saxtorpskogen. Där är lite stigar i alla fall.

På jobb går det upp och ner. En elev jag verkligen satsat hårt på strävar bakåt just nu. Det gör mig enormt deppig. Vad är det för njutning att vara taskig mot andra? Vad vinner man? Inga vänner i alla fall. Vi har haft många långa diskussioner om detta och inte blir det bättre. Men kanske det måste gå lite dåligt ibland för att det sedan ska vända. Jag ger inte upp, fast det känns så ibland. Förra veckan var hemsk. Därför orkade jag inte skriva något här heller. Jag tror jag samlat lite krafter i helgen. Snart är det ju sportlov också. Välbehövligt!

I morgon fyller min vimsiga vän år. Bra! Då blir vi lika gamla ett tag. He he he...

Ha en bra dag!

Människor som är elaka gör mig arg. Människor kan vara elaka på olika sätt. En del har inte förstånd att förstå när han eller hon är elak. Andra är medvetet elaka. Men det finns en viss gräns för vad jag kan tåla.

Människor som är elaka mot någon som står mig väldigt varmt om hjärtat ligger risigt till i mitt tycke om dem. Visst ska vi förlåta och inse att man inte kan vara god och snäll jämt. Men det finns gränser.

Den som ger och tar igen är tjuvens bästa vän!

Så sa min mamma alltid när jag var liten. Gett är gett.

Man får inget förtroende för en person som ändrar vad han eller hon lovat eller givit bort. Förtroende och respekt är väl vad alla vill ha? Jag vill det iallafall. Jag försöker alltid hålla vad jag lovar. Klarar jag inte det så ber jag snällt om ursäkt eller så lovar jag inte från första början.

Jag vet inte vart mitt positiva jag tagit vägen. Det är deprimerande. När jag blir deprimerad så tänker jag så mycket. Det är inte bra för mig.

Tur att livet är som en bergochdalbana så att lyckan snart kommer åter. Det måste den, på ett eller annat sätt.

Hej då!

Idag är jag irriterad.

Ju fler kockar desto sämre soppa.

Fler viljor, mer tjafs.

Ibland kan man tjafsa om saker i all oändlighet och inte blir det bättre ändå.

Gonatt!

Idag har jag haft lönesamtal med min rektor. Intressant! Jag har aldrig varit på ett lönesamtal innan utan alltid accepterat vad jag fått. Jag har varit glad och arbetat på som om jag tjänade storkovan på det jag gjort.

Idag började han prata och prata och prata. Två procent har han att röra sig med... Jaha! Är det lönt då att ha något samtal? Två procent är inte mycket. JAG VILL HA MER!!! Som den snälla och "väluppfostrade" löntagare jag är så satt jag tyst och lyssnade på vad han sa. Jag tyckte att han gick som katten kring het gröt. Bla bla bla... Hux flux började han berömma mig och mitt arbete och menade att de jag gör är bra. Kul! Han sa att jag vågade tycka, vågade genomföra och har god samarbetsförmåga. WOW!!! Låter bra!

I slutet undrade han vad jag tyckte om mig själv och mitt arbete. Då sa jag att jag själv tycker att jag är bra och så sa jag något mer som jag redan glömt. Jag sa: Ge mig nu den löneökning du tycker jag är värd och vad din moral sätter stopp för. Jag är övertygad om att du inte gör mig besviken.

Det roliga är att hade inte barnen varit så mysiga idag hade mitt självförtroende inte varit så bra. Det händer då och då att jag undrar vad jag överhuvudtaget gör där, om jag inte borde ha ett annat jobb.

Vi får väl se vad som händer.

Idag fyller min syster år.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!
Hoppas du får en bra dag.
Vi kommer på lördag och käkar er ur huset... (jag vet inte om hon läser min blogg eller ej)

Ha en trevlig kväll!