Sjumilaskogen

I dag har min dotter och jag varit i Lund på sjukan. Återbesök. Gick bra. Jag höll mig som vanligt i väntrummet och slapp träffa någon doktor. Jag gillar inte sådana typer...

Efter sjukan så tog vi fram vår lilla karta där vi markerat ut en del affärer som säljer balklänningar. Spännande. Vi hittade nästan själv. Med glatt humör är folk väldigt hjälpsamma. Skönt!

Efter Lund bar det i väg till Malmö. Där hann vi nästan bara besöka en affär förrän hon "nästan" hade bestämt sig. De kunde inte hänga undan någon klänning, eftersom det är sådant sug på balklänningar just nu. Såååå... hon köpte en. Jättefin är den. Jag blir så avundsjuk på ungdomarna som ska gå på sån fin fest. Det har jag aldrig gjort.

I Malmö parkerade vi i Caroli parkeringshus. Spännande. Jag har aldrig parkerat i parkeringshus förut. Jo...men då har inte jag kört och inte betalt. Jag har bara varit passiv. I dag körde vi in. Tryckte en biljett. När vi utfört våra ärende och skulle hämta bilen går vi fram till en automat och betalar. Min biljett fastnar i automaten och jag får ringa på en klocka och få personlig hjälp. *fniss* 

När vi kommer in i huset känner jag inte igen mig. Hittar inte bilen och tror vi är på fel våning. Försöker gå ner. Alla dörrar verkar låsta. Men vi smiter ner när någon annan går in. På bottenplan finns inte vår bil och jag går in och frågar om hjälp. Jag säger: Jag hittar inte min bil. Jag vet jag parkerat längst ner men stolparna var inte runda där jag parkerade min bil. Det verkar löjligt men sant. Då svarar killen som står där: Är du tusen procent säker på att stolparna inte var runda? Nej, säger jag. Jag kan bara vara hundra procent säker på det... *fniss igen* Vi får besked på att vi är i fel hus. Suck!

Ok. Vi kommer till rätt hus. Ska gå in. Går in fel och hamnar på kontoret hos tjejen som hjälpt oss med biljetten. Ha ha ha....jaså, är det så vi tokiga lantisar ser ut. *fniss*

När vi väl hittat bilen och ska köra ut så ska man stoppa in biljetten för att bommen ska gå upp. Vad händer. Biljetten fastnar igen. Suck! Det står två killar i ett bås så jag går till dom och frågar om hjälp. Men de vill inte hjälpa mig utan trycker på knappen och tjejen som jag redan pratat med två gånger svarar. Jag flinar och säger att nu har jag hittat min bil men kommer inte ut, biljetten har fastnat igen *fniss*

Hon hjälper oss och önskar oss välkomna tillbaka. (tror själv det dröjer innan jag parkerar i sådana hus)

Vi hade i alla fall något att skratta åt på hemvägen.

Ha en bra kväll!