Sjumilaskogen

Jag tror jag håller på att bli sjuk. Det är inget som jag ser fram emot. Gubben har varit dålig mer än en vecka. Dottern är dålig nu. En elev har varit lika dålig i över en vecka...  Jag känner att det kommer till mig också. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill inte vara hemma från jobb...

Jag har varit trött de senaste dagarna. Har faktiskt lagt mig redan vid halv tio om kvällarna. Helt slut!

Snön är fantastiskt vacker. Det är härligt att andas ute när det är så fint väder. Det tragiska är att köra bil i det.

I dag ska vi på kalas. Jag blir den som kör. Det gör ingenting. Vill ändå inte förstöra min morgondag...
Dottern tycker det är perfekt att vi ska bort för då kan hon ha "förfest" innan studentfesten nere i stan. Hon borde ligga under täcket så dåligt som hon mår. Hoppas tio karaokesjungande tjejer inte "skitar ner" mitt hem.

Nu ska jag laga lite middag. Jag har varit duktig med vad jag stoppar i mig. Känns skönt! Magen har fått en chock av alla fibrer, men det får jag stå ut med. Vågen är lite taskigare. Men jag måste tänka att jag inte gått upp alla dessa kilon på en vecka och kan givetvis inte tappa alla heller på en vecka.

Övervikten sitter i psyket.
Jag äter gärna för att umgås.
Jag äter när jag är deppig.
Jag äter när jag är arg.
Jag äter när jag har tråkigt.
Jag kan inte ha något "sött och gott" hemma utan att tänka på att det finns där hela tiden.

Slutsats: Min övervikt har jag själv tuggat mig till.                     Suck!