Sjumilaskogen

Nu är galningen (Juha Valjakkala) på rymmen. Jag blir galen på honom och hela skiten. Han var ju med på tv för nån vecka sedan och då hade han ju bättrat sig sa han...jovisst!!!

Vad ska en psykopat som han hitta på denna gången innan han är fast igen. Hoppas han inte drar förbi här bara, eller förbi någon av mina nära och kära.

Jag minns hur han satte skräck i mig när han for genom Sverige 1988. Usch!!!

Idag är jag kass i magen. Inte kul faktiskt. Har inte tid att vara hemma, vill inte vara hemma, vill jobba och tror och hoppas att natten är läkande...

Skulle varit på föräldramöte i kväll men vågade inte ta mig så långt hemifrån...hehehe!!

Annars har inget speciellt hänt här inte. Som vanligt och det är väl bra kan jag tänka. Eller så är det inte bra alls, men så vill jag inte tänka.

Ha de!

Var tog helgen vägen? Fattar det inte... jag hann inte riktigt med.

Ja ja, nu är det ny vecka. Nya krafter och imorgon är det redan tisdag. Vad tiden går fort.

Jag har inget att förtälla och därför slutar jag nu...

Kram på er alla!

MIN DOTTER HAR KLARAT SIN UPPSKRIVNING I DAG! GRATTIS TÖSEN!!


Det har varit så roligt i dag att träffa flera stycken kollegor från min gamla skola. GUD, jag hade nästan glömt vilket härligt gäng de är. Vilken lycka att bli påmind.

Min föreläsning i ilskekontroll/känslokontroll gick bra. Jag var mest nervös för de första fem minutrarna men det gick bra. Min jobbarkompis som är ART-utbildare undrade om jag inte kunde göra samma föreläsning på fredag till en annan grupp...

Jag svarade givetvis JA! Det är så roligt att få hålla på med ART så jag skulle lätt kunna göra det gratis.

Efter kursen följde de tre "bästa" med till vår skola och kollade lokalerna och så berättade jag lite om vår verksamhet. Jättemysigt!

Ha de!

I går satt jag och planerade lite inför onsdag. Jag skickade min jobbarkompis vad jag tänkt mig, eftersom jag utarbetat en egen variant. Till svar fick jag bland annat dessa rader:

I dag fick jag höra att vi har 2000 albaner i vår kommun. Det är rätt många faktiskt, eftersom alla bor i eller nära centrum. Så stor är inte vår lilla stad ändå. 40 000 invånare är vi i hela kommunen.

I olyckan den 3 november omkom fyra ungdomar. En av pojkarna  (alban) var placerad i familjen och  var med i bilen. Familjen, släkt och vänner (alla 2000 albaner i stan) är upprörda över att pojken placerats i ett jourhem. De har framfört sina klagomål till politikerna och till socialförvaltningen. De har till och med sagt att alla albanska ungdomar just nu är så upprörda så de vill "typ slå sönder hela stan" i ett stort upplopp, enligt de vuxna albanerna som framfört sin åsikt.

Detta gör mig ganska irriterad eftersom det inte är tillåtet att bruka våld på saker eller ting. De vuxna (föräldrar och släkt) måste hålla stenkoll på sina ungdomar, speciellt om de vet vad de funderar över.

Anledningen till att pojken placerades i ett jourhem var ju att han redan var omhändrtagen pga av något som inte var så bra, men på det stället hade han misskött sig så pass att han fick ny placering.

Är det så svårt för dem att förstå att det var en olycka som pojken omkom i? Ingen är ansvarig för det. Olyckor sker. Tyvärr drabbar olyckor också underbara människor med supergott hjärta (som de två tonårsflickorna) som inte har något kriminellt förflutet.

Jag bara undrar...vem ska de stackars föräldarna vända sig till med sina klagomål. Busschauffören som bara gjorde sitt jobb, just där och just då?

Visst är det knäppt?!?

När jag kom till jobb idag så gick jag där och pulade alldeles ensam. Tyst och tomt. Min jobbarkompis fick för sig att kompa ut några timmar sådär på morgonen....varför får jag aldrig för mig det???

Tja, iaf så tänkte jag att jag måste kanske tömma mitt postfack. Jag gör inte det speciellt ofta.

Men vad ligger där??? Lilla söta goa chefen har skickat papper om tillsvidareanställning. Inte illa!

Nu är jag nöjd. Nu kan jag ju köpa nån lägenhet om jag hittar nån bra.

Ungarna och jag har haft väldigt bra på jobb. Vi gjorde vad vi skulle och fick tid över för lite SKIP-BO. Jag bara gillar det kortspelet och givetvis gör barnen det också. De har väldigt roligt åt mig när jag leder eller ligger under. Jag är m.a.o inte oberörd när jag spelar. För den skull är jag ingen dålig förlorare heller. He he he!!!

Nu ska jag tillbaka ut i tvättstugan och fördriva lite mer tid där...suck!

Kram på er alla kära vänner. Ni som inte är kära kan låta bli att läsa...(ohh, så bitsk jag är då)

Jag undrar om det är hon eller jag som är skitkärring. Nu ska jag berätta och sen är det upp till er att bedöma.

Vi bor i ett sött litet bostadsområde...tja, ni som känner mig vet ju var.

I alla fall så har vi en festlokal här som man får lov att låna om man vill ha fest. Min dotter och hennes kompis (som också bor i området) ville gärna låna den för ett år sedan. Då gick de till "tanten" som har hand om utlåningen av lokalen. Hon sa att de inte fick låna den för de var i fel ålder. De dricker sprit och har kompisar som drar hit en massa onödigt folk och det blir inte bra.

Vi blev besvikna eftersom "tanten"  drar alla ungdomar över samma kam. Hennes son har visst lånat den vad jag hört och det gick ju inte bra...

Ja ja, vi krusar inte, tänkte vi. Skiter väl i kärringen och i lokalen.

Sen kom det ett möte och "tanten" berättade på mötet att det inte var många som lånade lokalen och många hyresgäster menade på att ungarna kanske kunde lana där...Javisst säger tanten.

Då reser väl jag mig upp och talar om att det inte är lätt att låna lokalen. Att vi blivit nekade att låna den just för att hon trodde att det skulle festas hej vilt. Många i områded reagerade och tyckte det var konstigt. Tanten blev tyst...och försvann spårlöst från mötet. He he he!!!

I dag

I dag har vi varit på möte där igen. NU ska vi bli bättre på att sopsortera. Jag är redan bra på det!

Vi fick reda på idag att vi ska kasta förpackningar. Inget annat än förpackningar i återvinningen. Vi ska alltså kasta glasburkar i glasåtervinningen. MEN om dricksglaset går sönder ska vi INTE kasta det i glasåtervinningen. Det beror inte på att det inte går att återvinna utan det beror på att de som tillverkar dricksglas inte betalar någon miljöåtervinningsavgift när de säljer sina produkter.

Fattar ni att jag var tvungen att ifrågasätta... Ska vi sorera våra sopor för vi är rädda om miljön eller ska vi sortera våra soper för att folk gör business på dem???

Då undrar "tanten" om jag inte förstår att jag ska kasta glaset i hushållssoporna. Om det är så svårt att förstå... Snacka om att jag blir irriterad om undrar om det är miljö eller business.

Hon var en skitkärring innan och nu är hon en stor skitkärring.

Rätta mig gärna om jag har fel i mina åsikter!

Men nu skiter vi i skitkärringen och hennes skitkommenar och mår bra. Jag tänker dock fortsatta att kasta dricksglas i glasåtervinningen.

Tack och hej!

I morse när jag kom till jobb fick jag reda på att en kollega på en annan skola var sjuk. De behövde hjälp. Eftersom jag varit där i fredags så lösgjordes jag. Det var riktigt roligt.

Det var väldigt kul att se hur glada barnen blev av att se mig igen. Det är ett gott betyg för då gjorde jag inte bort mig i fredags. Därför fick jag så klart spela fotboll idag igen. Jag är faktiskt rädd för bollen... Killar som går i sjunde klass kan faktiskt sparka rätt hårt. Man skulle nog filmat mig när jag stod i mål.

Handledningen gick bra. Ingen processinriktad handledning i dag heller. Ha ha ha!!!

Jag har fått beröm idag. Jag är så glad för det. Jag har underbara arbetskamrater och en härlig chef. Helt perfekt alltså.

Kvinnor kan! I dag när jag kom hem stod det en lapp på köksbordet. Det var min 19-åriga dotter som skrivit: Laga cykeln! Jag frågade givetvis henne vem som skulle laga cykeln???

Jag föreslog att det kunde vi nog göra själv. Det kan väl inte vara så svårt. Jag har tittat på flera gånger när andra lagat cyklar (karlar då alltså) de har pedagogiskt förklarat och jag har lyssnat av artighet och tacksamhet.

Därför fixade vi detta på väldigt kort tid. Inga svordomar och inga fel gjorda. Cyklen är körduglig igen!

Wow, säger jag bara. Vi är båda stolta över våra insatser.

Dagen har varit bra. Mina tisdagar på jobb är mest chaufförsarbete. Köra och hämta och lämna elever till olika skolor. Vi får mycket bra kvalitetstid i bussen på väg fram och tillbaka. Bilar är egentligen ett mycket bra samtalsredskap. Man smiter inte undan så lätt och man kan inte annat än ägna tiden åt varandra.

I morgon är det dags för handledning igen. Vi har handledning av en psykolog var tredje vecka. Det är alltid intressant. Oftast diskuterar vi eleverärenden, men vi har sagt att vi gärna vill utveckla våra samtal till att mer gå in på oss själv som personer (processinriktat). Det kan bli väldigt känsliga samtal... För några gånger sedan bjöd jag på mig själv och var den första som gick in i ett processärende. Jag kände mig ganska missförstådd och har nog inte riktigt kommit över det ännu. Därför är jag väldigt skeptisk till dessa möten. Men det ska bli spännande och se om jag kan börja gilla den här handledaren igen. Ingen mer har tagit initiativet till en ny process sen dess...och jag gör det inte igen. Eller...kanske...

Jag måste också börja förbereda mig för en föreläsning jag ska hålla nästa vecka. Den skola som jag jobbade på innan har köpt en ART-kurs (fyra dagar lång) av vår kommun. Jag har fått till uppgift att hålla en eftermiddag på den kursen. Det ska bli jättekul att träffa flera av mina gamla kära arbetskamrater igen, men det blir också nervöst.  Jag ser det som en utmaning, jag behöver träna på att göra detta och känner mig nog starkare som person efteråt. Jag ska hålla i ilskekontrollbiten som numera har blivit omdöpt till känslokontroll. Jag har ju hållt i detta förut så jag fixar det nog. Coolt är det iallafall.

Nä gott folk, nu räcker det för idag.
Kram på er!

Wow, vad helgen gick fort...den fullkomligt rusade förbi. Kul var det i alla fall...

Det var roligt att jobba på en annan skola i fredags. Roligt att få träffa barn med lite annorlunda problem än de jag vanligtvis jobbar med. Nu har jag iaf en inblick i vad det arbetslaget pratar om när det kommer upp något på nåt möte.

Torsdagens halloweenfest var ganska lyckad. Vi hade inte tur med vädret för det regnade rätt rejält. Min spökrunda i skogen var väldigt mörk...ungarna blev INTE skrämda trots att jag lagt ner massor av tid på att de skulle bli det. Den stora dockan jag gjort skrämde dock en elev när den skulle gå på toa för jag hade placerat den där inne efteråt...hehehe!!!

Jag trampade på en spik...aj aj aj. Den knakade rakt genom skon in i min fot. Som jag vrålade. Superwoman som man är så är det på läkningsväg. Pust!!!

Lördagen fördrev jag med att jobba på hemmet för missbrukare. Det var länge sedan jag jobbade där och det var mycket roligt det också. Det blev nästan slagsmål mellan två av gubbarn. Jag trodde ett tag jag skulle få hoppa in och bryta...men det löste sig till slut.

Sen var det fest på lördagen. Trevligt trevligt.

Söndagen sov jag bort. Trött och utsliten. Jag får nog tänka på att inte jobba så mycket.

I dag har varit en regnig och grå dag. Men med gott sällskap så har den också varit bra. I kväll ska jag ligga och läsa en bok som en elev rekommenderade. Den handlar om pedofiler på nätet.

Ha det gött allihop!

Idag när jag kom hem från jobb låg där ett diplom på köksbordet. Min SON har fått ett diplom idag för att han deltagit i en ordkunskapstävling i skolan. Engelsk ordkunskap! Hela skolan deltog och han vann förstapris. 700 kronor! Coolt! Inte förutan att man blir en stolt mamma.

Jag var mindre stolt när han slutade nian och kom hem med ett diplom och en väckarklocka. Då fick han diplom för att vara klassens sömntuta. Väckarklockan skulle hjälpa honom att komma upp på morgnarna.

Jajaja, det är glömt nu. NU är jag stolt!

Jag tror jag tar mig vatten över huvudet emellanåt. I morgon ska vi ha en kul halloweenfest i skolan. Jag har lovat att göra spökrundan i skogen. Förmodligen kommer ungarna att bli så uppskrämda så jag blir väl anmäld... Jag har hittat på riktigt läskiga saker. Mer om det kommer i en annan blogg längre fram (tror jag). Det är mycket förberedelser för en lyckad spökrunda.

Som plåster på såren för att vi jobbar hela torsdagen från 8,00-22,00 skulle vi vara lediga på fredag. Därför tänkte jag att jag orkar jobba inom vården på lördag så det blev bestämt... idag fick jag veta att en kollega i en annan skola måste vara ledig på fredag så då, dum som jag är, erbjöd jag mig att jobba där också.

Nu måste jag förbereda pyssel...

Vi hörs alle zu sammen (hur stavas det egentligen?)!!

Jag kan inte riktigt förstå att inte världen stannar när något hemskt händer. Allting går vidare. Livet ska ju också gå vidare, men det känns så konstigt när man vet att det är katastrofal sorg i så många.

Det är nästan jag skäms att skriva att chefen sa till mig idag " Jag ångrar inte en sekund att jag anställde dig". Det gjorde mig ganska glad i allt det tragiska. Jag har svårt för att släppa tankarna.

I kväll har jag pysslat tillsammans med hör och häpna, men båda mina barn. De är ju ganska gamla men när jag höll på att göra gipshänder och ett gipshuvud inför en halloweenfest på jobb så fick jag hjälp. Vi hade det riktigt mysigt faktiskt.

Till S&A

Jag försöker att förstå er sorg, men inser att jag aldrig någonsin kan förstå.
Att förlora två / fyra barn i en och samma tragedi är förfärligt. 
Att förlora sina barn är nog det värsta som kan ske.

FAN, VAD GUD ÄR OND!

JAG SAKNAR ORD,  TÄNKER PÅ ER!

KRAM!!!