Sjumilaskogen

...ja, det var slavcylindern till kopplingen som gjorde att jag inte kunde få in någon växel och blev stående i rundellen. Men nu går min bil att växla igen och allt är frid och fröjd.

Jag är imponerad över att min mekaniker kunde fixa detta på bara några minuter. Faktiskt under tiden som jag bara stod och snackade om ditten och datten. Alltså...hakan går...

Jag är glad för nu kan jag sova en timme längre i morgon. Jag slipper sitta på bussen i över en timma och se folk gå på och gå av och så känns det som om det bara är jag som ska till världens ände.

Lite kul har jag dock haft på bussen:
I morse kom det in en tjej med en rosa huvtröja. Hon hade jacka ovanpå men huvan hade hon på sig. Tröjan var som sagt rosa...gris rosa...och huvan hade öron fastsydda så det likande en gris. Herre Gud, tänkte jag, vad har tjejen på sig? Skäms hon inte? Henne måste jag fotografera, och smög upp mobilen...men så sjönk hon ner och då kunde jag inte. Kanske är detta mode nu hos övre tonåren...men det var det löjligast jag har sett. Jag får bara tacka för att hon gjorde morgonresan minnesvärd. Ha haha!!!

Vimsan min kompis sa att hon kanske fyllde år så att hon var födelsedagsgris. Kanske kanske...

På tal om bussar. Chaufförerna måste nog vara väldigt stressade och tidspressade. I går flög chauffören över stopplinjen utan att stanna. Jag höll på att skrika rakt ut. Men så blev jag osäker...var där stopp eller bara väjningsplikt? I dag kollade jag och där var stopp. Det är vansinnigt. Är de inte mer rädda om passagerarna och inte mer rädda om sitt eget körkort?

Nä, tacka vet jag att få sitta i sin egen bil och själv avgöra om jag vill bränna över en stopplinje eller ej.

Tack och hej!!