Sjumilaskogen

Gud vad tiden går fort. Veckorna rusar iväg och jag hinner inte riktigt med. Vad är meningen med detta? Ska tiden gå så fort utan att jag hinner göra mer än det vardagliga. Jag vill inte bli en bitter pensionär...hoppas vid Gud att jag får behålla hälsan, så jag orkar göra nåt när ledigheten kommer.

Min son har äntligen fått sina papper i ordning till övningskörningen. Vi startade i torsdags, så fort bilen var "fit for fight" igen. Det är påfrestande för bilen med ovana förare som ska lära sig kopplingen... allt gick över förväntan. Kan det ha betydelse om man kört mycket bil vid datorn, eller är det könsrelaterat? Bra gick det iallafall. Jag ser framemot många timmar tillsammans i bilen. Det är kvalitetstid för föräldrar...annars drar ju ungarna sig gärna undan.

Min dotter har äntligen kommit hem från sin semester i Thailand. Tja, hem och hem. Hon kom till Sverige i fredags, men har ännu inte sovit i sin säng. Inte tänker hon göra det i natt heller. Hon börjar bli självständig, det är jobbigt för mig. Jag trivs ju bra med att ha barnen nära.

Helgen har varit bra. Bra sällskap och utan jobb eller stress.

I morgon är det måndag igen...Guud vad tiden går fort.

...ja, det var slavcylindern till kopplingen som gjorde att jag inte kunde få in någon växel och blev stående i rundellen. Men nu går min bil att växla igen och allt är frid och fröjd.

Jag är imponerad över att min mekaniker kunde fixa detta på bara några minuter. Faktiskt under tiden som jag bara stod och snackade om ditten och datten. Alltså...hakan går...

Jag är glad för nu kan jag sova en timme längre i morgon. Jag slipper sitta på bussen i över en timma och se folk gå på och gå av och så känns det som om det bara är jag som ska till världens ände.

Lite kul har jag dock haft på bussen:
I morse kom det in en tjej med en rosa huvtröja. Hon hade jacka ovanpå men huvan hade hon på sig. Tröjan var som sagt rosa...gris rosa...och huvan hade öron fastsydda så det likande en gris. Herre Gud, tänkte jag, vad har tjejen på sig? Skäms hon inte? Henne måste jag fotografera, och smög upp mobilen...men så sjönk hon ner och då kunde jag inte. Kanske är detta mode nu hos övre tonåren...men det var det löjligast jag har sett. Jag får bara tacka för att hon gjorde morgonresan minnesvärd. Ha haha!!!

Vimsan min kompis sa att hon kanske fyllde år så att hon var födelsedagsgris. Kanske kanske...

På tal om bussar. Chaufförerna måste nog vara väldigt stressade och tidspressade. I går flög chauffören över stopplinjen utan att stanna. Jag höll på att skrika rakt ut. Men så blev jag osäker...var där stopp eller bara väjningsplikt? I dag kollade jag och där var stopp. Det är vansinnigt. Är de inte mer rädda om passagerarna och inte mer rädda om sitt eget körkort?

Nä, tacka vet jag att få sitta i sin egen bil och själv avgöra om jag vill bränna över en stopplinje eller ej.

Tack och hej!!

I går åkte sonen på mönstring. Han fick frisedel på grund av nageltrång...

Jag kan förstå att försvaret inte vill lägga tid och engagemang på folk som inte vill göra lumpen, speciellt nu när de måste spara och spara och spara. Är det frivilligt och endast frivilliga gör lumpen slipper de förhoppningsvis en massa bekymmer. Jag tycker dock att de ska ta in alla som inte vill, för jag tror att de behöver det bäst.

Det finns så klart olika anledningar till att inte vilja göra lumpen. Vissa är bra andra är mindre bra. Jag kan förstå att min son inte vill eftersom han kommer ett år efter med att bli fullbetald. Speciellt i jämförelse med sina kamrater.

Tja...inte mycket att göra åt det.

---

Jag såg också en bil igår. Ok, bilar ser vi ju varje dag. Men denna irriterade mig. Varför?
JO...Den var en svart BMW med tonade rutor och hade registreringsnumret: LA LAW

Vad tänkte jag?

Vad tänker ni?

Mina tankar var inte neutrala och jag tror inte era är det heller. Förmodligen är det syftet hos bilägaren och jag får bara gratulera. Synd bara att det inte var just den bilen som blev stående i rundellen idag och inte kom vidare...

...för det var min.

Suck!!!

På jobbet så diskuterade min kollega och jag våra uppslagsverk. De är under all kritik.

Jag säger till min kollega:
Vi borde faktiskt beställa hem nya uppslagsverk och några nya Atlaser. De är hur gamla som helst...

Vi går till hyllan och tar tag i varsin Fokus.

Den här är från 1968, säger jag.

Min kollega kollar i den hon har i handen och säger:
Den här är från 1961.

Oj, säger jag. Då är inte ens min storebror född.

Då säger min kollega:
Var du född då?

Tja...jag vet då inte hur hon tänkte. Men kul var det iallafall.

På tal om ålder så vill jag gratulera min gode gamle vän som fyller 25+ i morgon.
STORT GRATTIS!!! (Jag vet ju att du hittat min blogg nu och kanske läser)

Härom natten vaknade jag plötsligt från en djup sömn. Jag blev helt klarvaken och min enda tanke i huvudet var: Lotte, Poul och barnen. Hur är det med Poul och barnen? Min känsla var så stark och jag kunde absolut inte släppa den. Därför kontaktade jag Poul, och idag har jag varit där och hälsat på.

Det kändes så bra.

Lottes gravsten kom igår. Vi var där och satte blommor och tände ljus.

Gud vad jag saknar henne...och hennes kloka tankar.


Poul berättade...

Till begravningen så var de och handlade kläder. En av pojkarna såg ett halsband med tre hjärtan på. Han ville gärna ha det istället för slips på begravningen. Han sa att det stora hjärtat var mamma och de små på sidona var Victor och Lucas. Därför ville Poul gärna ha halsbandet som symbol på gravstenen.

På gravstenen finns också en isbjörn. Den symboliserar Grönland. Lotte har bott hela sin uppväxt på Grönland.

Längst ner på stenen står "Asavakit" vilket betyder "Jag älskar dig" på grönländska.

Lotte började läsa förra hösten till socionom. Hennes dröm var att bli sjukhuskurator. Hon kände att hon hade stor erfarenhet av cancer och ville gärna hjälpa andra. Tyvärr hann hon inte mer än en termin förrän hennes cancer bröt ut igen.

Jag tog också en bild på gravstenen utan blixt. Kolla in halsbandet och isbjörnen.

Vilken effekt!



Oj, det verkar inte som om halsbandet syns så tydligt. På min dator är det i allafall väldigt effektfullt.

Kram på er alla!

DET ÄR VI, SOM VUXNA FÖREBILDER, SOM SKAPAR DET SAMHÄLLE VI LEVER I IDAG!!

Ibland har man bråttom när man är iväg och handlar. Tider som ska passas osv.

Idag, fredag förmiddag åkte jag  iväg för att fylla på förrådet av mat i en av stans största matvaruaffärer. När jag står framme vid kassan hör jag en duns. Jag vänder på huvudet och ser en äldre dam i åttioårsåldern som vält ner hela stället med dipsåser. Precis bakom henne står en mamma med en tioårig son. De ser allt som händer, men skyndar snabbt därifrån. Jag tycker synd om den gamla damen och hjälper henne att plocka upp dem. Äldre har ofta svårt att bocka sig ner...

När vi plockat upp dipsåserna ser jag mamman och sonen...de skyndade bara till andra kassan.
Var det möjligtvis för att de skulle slippa hjälpa en äldre?

Det är just detta som gör mig upprörd. Varför i hela fridens namn kunde de inte hjälpa damen? Känner denna mamma att hon är en bra förebild för sin son? Känner hon att det är helt ok att gå förbi henne om hon hamnar i ett nödläge...

Jo, jag hjälpte. Jag mår bra av att kunna hjälpa. Det känns gott i själen efteråt.

Tyvärr blev kön lång eftersom jag stod i kön när det hände.

VAD JAG VILL SÄGA ÄR: DET ÄR VI SOM VUXNA FÖREBILDER , SOM SKAPAR DET SAMHÄLLE VI LEVER I IDAG!

Tja, jag tänkte fördriva dagen lite och tyckte det kunde passa bra att komma ut en sväng. Eftersom jag är imponerad över att jag faktiskt lyckades laga en "punka" på bakdäcket igår så kunde det passa bra med en cykeltur.

Och jag cyklade...till Häljarp över åkrarna till Asmundtorp och hittade en cykelväg in mot stan igen. Denna tripp tog lite mer än en timma. Värsta biten var från Asmundtorp och hem eftersom det var rakt, rakt rakt och motvind.

Jag undrar hur kroppen mår i morgon..

.